Slumskolan

I måndags var jag på slumskolan med norska Tove. Barnen är mellan 8 och 16 år. Jag och Tove hälsade på en tredjeklass och en åttondeklass. I åttondeklassen satt vi med ett tag och hörde på deras engelsklektion och dom var även nyfikna på mig. Surprise! Dom frågade mig var jag är ifrån och vad min favoritfärg är, vad jag tycker om Bangladesh o.s.v. Det var kul, men konstigt att vara så i fokus, dom tycker att det är jättespännande när en vit människa kommer och hälsar på. Lärarna är väldigt tacksamma för vilken hjälp som helst dom kan få på skolan. Det känns konstigt att vara vit här. När jag gick till nordiska klubben, där man kan äta mat och bada i pool och så, i tisdags så är jag ju ofta den enda vita på gatan, det är väldigt speciellt och många kollar mycket på mig. 

Inom Gulshan Literacy Programme, som skolan går under, finns två skolor, en som ligger i Badda där jag var igår och en som ligger...kommer inte ihåg vad det heter, som ligger en timme bort. Jag och en fransyska ska åka till den andra nästa vecka. Vi skulle egentligen åkt dit idag men det är generalstrejk (hartal på bengali) idag. En strejk som oppositionen i Dhaka utlyser när dom är arga på något och bråkar utanför regeringsbyggnaden. Kanske dom tänder eld på en lastbil för att uttrycka sin ilska... Det kan bli ganska oroligt i vissa områden. Dock inte där vi bor och klubben ligger. Här märker vi inte av något. Jag känner att detta inlägg blir himla spretigt.... först skolan och nu strejk. Det finns ju så mycket att berätta! Så vi åkte aldrig till skolan idag ialla fall. Vi ska dit nästa vecka. På tisdag kommer en sjuksköterska till skolan i Badda så jag och Tove ska åka ut dit då. 


Orkar ni läsa? Eller ska jag dela upp inläggen i framtiden kanske? 

Jag och Tove har pratat om att ha samtal med sjuksköterskan och med de unga flickorna och deras föräldrar, angående för tidigt äktenskap vilket är ett stort problem här. Dom gifts bort som 13-16- åringar. Vi ska informera dom om att dom kan ha ett självständigt liv utan äktenskap och att det kan vara väldigt farligt att föda barn i deras unga ålder. Så vi ska försöka påverka världen på vårt sätt, i den mån vi kan. Vi vill inte vara västerlänningarna som kommer till dom och säger: ni ska göra så och så. Som en annan väldigt bangladesh-erfaren norsk kvinna, som heter Rose, säger så måste vi se problemen på deras sätt och inte vårt svenska eller norska sätt. Men det är kunskap det är brist på och vi kan informera dom om riskerna som finns. I Bangladesh är sexualundervisningen ungefär lika med noll. Det finns, men i väldigt liten utsträckning. En annan sak: Rose berättade för mig idag att det endast finns ett (!)  mentalsjukhus i Bangladesh. Ett mentalsjukhus på 161 000 000 personer. I Sverige finns ju psykvård på (skulle jag tro) varenda sjukhus och vårdcentral.