När jag berättade för folk att jag skulle åka till Dhaka och hjälpa till på en slumskola fick jag en kommentar från en person: "Åh, det har jag kvar att göra i mitt liv" från en annan fick jag kommentaren: "Det ångrar jag att jag inte gjorde i mitt liv". Det slår mig nu att de två kvinnorna är i samma ålder. Den ena tyckte det var för sent medan den andra fortfarande har det kvar i sitt liv. Interesting.... hur man ser på saker olika. Nåväl. 
I dag gjorde jag för första gången det som jag åkte hit för att göra. Hjälpa barnen i slumskolan (idag var Anne, Tove och jag på skolan i Gabtoli, det tog en timme och en kvart att åka cirka två mil på grund av trafiken). 

På bilden lyssnar jag på flickan som läser en text om en pojke som gillar fotboll och att flyga sin drake. På engelska såklart. Jag rättade om hon uttalade fel och frågade om hon kunde peka ut bollen och draken för att se att hon förstod vad hon läste.
Utanför fönstret i klassrummet mittemot stod en pojke och flög en drake på riktigt, minsann. 
Kram!