Tankar jag har haft när jag har vaknat (i min extremt sköna säng) här i Dhaka:


Morgon 1: Var tusan är jag någonstans? Här har jag aldrig varit förut, gud vad varm jag är! Åh... just det. I Bangladesh, med Anna. Juuuust det.


Morgon 2: Var tusan är jag någonstans? Här har jag aldrig varit förut. Var tusan är jag någon...  juuuust det. I Dhaka, Bangladesh. Med Anna, just det ja. 


Morgon 3: Var är jag någonstans? Åh, svettigt i sängen, men var fasen är jag? Juuuuust det,  Bangladesh. Trevligt! 


Morgon 4: Var katten är jag? Justja, Bangladesh med Anna. Coolt att jag faktiskt tog mig hit! 


Morgon 5-7: Ehhh, juste Bangladesh, vad mysigt det är att vara här. 


Morgon 8-16: Blandat, mest: hmm... vad ska jag hitta på idag? Eller tänkt att det ska bli spännande att åka ut till nån av skolorna.


Såhär var det faktiskt. Okej, en morgon är väl okej att man undrar var man är. Men fyra? Hm.... Tyder väl bara på total förvirring.
Kram!

Bilden är taget från mitt sovrumsfönster

Nu kan man kommentera utan att behöva ange de där bokstäverna som ni kanske stötte på innan...
Skönt va? Kram!

Saker jag gillar med Bangladesh

Färgerna på richshawerna och ser man en rickshaw ser man alltid tjugo till så det blir som en flock av fina färger

Att en cappucino på nordiska klubben kostar 5 kronor och då får man en liten kaka till

När jag och Anna åker hem från klubben om kvällarna och vi är nybadade i poolen jag är blöt i håret och det börjar bli lite svalt ute

Fina glitter-eyeliner på Lavender som kostar 12 kronor styck (Donne, jag ska köpa massor till dig!)

Alla som jag har träffat hittills är så himla trevliga och givmilda

Bönesångerna som jag antar kommer från moskéer runt om i Gulshan ungefär klockan 7 på morgonen och 17 och 20 om kvällarna 

Att jag kan äta utan att det gör ont i hela magen idag, halleluja!

Och så gillar jag att Bangladesh kan vara himla grönt och vackert:

När jag berättade för folk att jag skulle åka till Dhaka och hjälpa till på en slumskola fick jag en kommentar från en person: "Åh, det har jag kvar att göra i mitt liv" från en annan fick jag kommentaren: "Det ångrar jag att jag inte gjorde i mitt liv". Det slår mig nu att de två kvinnorna är i samma ålder. Den ena tyckte det var för sent medan den andra fortfarande har det kvar i sitt liv. Interesting.... hur man ser på saker olika. Nåväl. 
I dag gjorde jag för första gången det som jag åkte hit för att göra. Hjälpa barnen i slumskolan (idag var Anne, Tove och jag på skolan i Gabtoli, det tog en timme och en kvart att åka cirka två mil på grund av trafiken). 

På bilden lyssnar jag på flickan som läser en text om en pojke som gillar fotboll och att flyga sin drake. På engelska såklart. Jag rättade om hon uttalade fel och frågade om hon kunde peka ut bollen och draken för att se att hon förstod vad hon läste.
Utanför fönstret i klassrummet mittemot stod en pojke och flög en drake på riktigt, minsann. 
Kram!

Stockholm/Dhaka

Jag är lite sjuk i magen idag och orkar inte riktigt redigera detta inlägg mycket bättre. Det handlar om en grej som jag tycker är ganska så intressant.  

Några av lärarna på slumskolan i Badda har tillsammans med några lärare på en grundskola i Sverige gjort en fotoutställning som heter Stockholm/Dhaka. Fotona visade några 14-åringar på en skola i Sverige och några 14-åringar på slumskolan i Badda. Två bilder på varje ungdom. En seriös och en med en rolig min. Tove berättade att ungdomarna i Sverige hade lättare att göra en rolig min. Ungdomarna i Dhaka ska helst vara så prydliga och duktiga som möjligt, generellt sett. I utställningen ingick också en del om ungdomarnas framtidsplaner. Lärarna frågade ungdomarna vad de vill bli när de blir stora. De flesta 14-åringarna i Dhaka vill bli ”doctor”. De flesta ungdomarna i Stockholm vill ”ha kul”. Det jag vill säga (och typ retoriskt fråga) är:

·         Har svenska ungdomars ansvarskänsla blivit bortcurlade att de inte vill eller kan kämpa för att bli något? Vet de inte hur de ska göra?

·         Eller är det bra att de svenska ungdomarna bara vill ha roligt? En skön och avslappnad attityd till livet? Ett ansvar för sitt eget välbefinnande?

·         Kanske ungdomarna i Dhaka också bara vill ”ha kul!” i framtiden men känner att de måste ge ett seriöst svar?

Vad säger ni? 

Workshop med lärarna från slumskolorna

Hej allihopa! 
Idag var jag och Tove på en workshop (vad heter det på svenska, liksom...) på International School of Dhaka. International school of Dhaka är en skola med västerländsk standard, inte alls som i slumskolorna. Det var international schools lärare som höll workshopen för lärarna under Gulshan Literacy Programme, alltså lärarna i slumskolorna i Badda och Gabtoli. Dagen började med att alla skulle gå runt och hälsa på tio personer de inte kände innan och berätta var man kom ifrån och berätta något bra som hade hänt i ens klassrum den senaste tiden. Denna instruktionen gavs på Bangla... Men Craig, rektorn för International School of Dhaka, berättade för mig vad vi skulle göra. Jag hälsade på två helt vitklädda nunnor och kanske fyra andra lärare. Jag berättade att "I'm not a teacher. I'm a nursing student from Sweden". Sen delades alla lärarna in i grupper. Temat för workshopen var att dela med sig till andra lärare hur man lär ut på bästa sätt. Jag och Tove gick runt i de olika grupperna för att lyssna. Det pratades både  bangla och engelska. 
Vid ett tillfälle under dagen fick Tove och en annan (amerikansk) lärare visa en bangladeshisk lärarna hur man uttalar vissa bokstäver i det engelska alfabetet. Kunskapsnivån är väldigt låg i slumskolorna generellt, tyvärr. 

Shakila i grönt. Hon jobbar på slumskolan i Badda. När vi hälsade på i måndags hade hon matte med en tredjeklass. Hon bär slöja utanför skolan, eftersom hon är gift, berättade hon för oss idag. På arbetet bär hon lite mer mönstrat och ledigt och ingen huvudslöja.

 Liten lär känna varandra-övning.

 Så fina färger, eller hur?

 Lärare från olika skolor. 

Här hålls en övning i debatteknik. Ämnet var straff i skolan. Fysisk bestraffning på skolbarn är inte tillåtet i Bangladesh. Jag glömde att fråga men det verkade som att det är en ganska ny lag. Debatten hölls på bangla, en sida var för, den andra mot. Mot-sidan vann. 

Här har vi Tove! Väldigt härlig norska som ler för det mesta! Hon har bott i Dhaka i två och ett halvt år. Har man och två söner här. Hon arbetar delvis på Grameenphone som är Bangladeshs (Asiens kanske?) motsvarighet till Telenor. Hennes man arbetar där heltid.  
Till höger i bild ser ni rektorn, Craig. Han är gammal idrottslärare. Han berättade att han saknar teaching. Han var hur trevlig som helst. Hette Salmon i efternamn (tyckte jag var lite roligt). Hans fru jobbar också på skolan. Får se om jag kommer till International school of Dhaka igen.. det skulle vara en till workshop i november. 


Hur är läget i Sverige? Är det kallt? Vinner HIF? Har marabou kommit med några nya goda smaker? Några fler fulla djur som fastnat i träd? Tell me all about it!
Kram

Slumskolan

I måndags var jag på slumskolan med norska Tove. Barnen är mellan 8 och 16 år. Jag och Tove hälsade på en tredjeklass och en åttondeklass. I åttondeklassen satt vi med ett tag och hörde på deras engelsklektion och dom var även nyfikna på mig. Surprise! Dom frågade mig var jag är ifrån och vad min favoritfärg är, vad jag tycker om Bangladesh o.s.v. Det var kul, men konstigt att vara så i fokus, dom tycker att det är jättespännande när en vit människa kommer och hälsar på. Lärarna är väldigt tacksamma för vilken hjälp som helst dom kan få på skolan. Det känns konstigt att vara vit här. När jag gick till nordiska klubben, där man kan äta mat och bada i pool och så, i tisdags så är jag ju ofta den enda vita på gatan, det är väldigt speciellt och många kollar mycket på mig. 

Inom Gulshan Literacy Programme, som skolan går under, finns två skolor, en som ligger i Badda där jag var igår och en som ligger...kommer inte ihåg vad det heter, som ligger en timme bort. Jag och en fransyska ska åka till den andra nästa vecka. Vi skulle egentligen åkt dit idag men det är generalstrejk (hartal på bengali) idag. En strejk som oppositionen i Dhaka utlyser när dom är arga på något och bråkar utanför regeringsbyggnaden. Kanske dom tänder eld på en lastbil för att uttrycka sin ilska... Det kan bli ganska oroligt i vissa områden. Dock inte där vi bor och klubben ligger. Här märker vi inte av något. Jag känner att detta inlägg blir himla spretigt.... först skolan och nu strejk. Det finns ju så mycket att berätta! Så vi åkte aldrig till skolan idag ialla fall. Vi ska dit nästa vecka. På tisdag kommer en sjuksköterska till skolan i Badda så jag och Tove ska åka ut dit då. 


Orkar ni läsa? Eller ska jag dela upp inläggen i framtiden kanske? 

Jag och Tove har pratat om att ha samtal med sjuksköterskan och med de unga flickorna och deras föräldrar, angående för tidigt äktenskap vilket är ett stort problem här. Dom gifts bort som 13-16- åringar. Vi ska informera dom om att dom kan ha ett självständigt liv utan äktenskap och att det kan vara väldigt farligt att föda barn i deras unga ålder. Så vi ska försöka påverka världen på vårt sätt, i den mån vi kan. Vi vill inte vara västerlänningarna som kommer till dom och säger: ni ska göra så och så. Som en annan väldigt bangladesh-erfaren norsk kvinna, som heter Rose, säger så måste vi se problemen på deras sätt och inte vårt svenska eller norska sätt. Men det är kunskap det är brist på och vi kan informera dom om riskerna som finns. I Bangladesh är sexualundervisningen ungefär lika med noll. Det finns, men i väldigt liten utsträckning. En annan sak: Rose berättade för mig idag att det endast finns ett (!)  mentalsjukhus i Bangladesh. Ett mentalsjukhus på 161 000 000 personer. I Sverige finns ju psykvård på (skulle jag tro) varenda sjukhus och vårdcentral. 

Qvinnorna

Kvinnorna här går mest klädda i salwar kameez (tyvärr har jag ingen egen bild på nån kvinna klädd i det här, hittills) - en dräkt som består av lösa byxor, en lång tunika över och en sjal runt halsen som hänger lågt så att det täcker brösten liksom och sen slängd över axlarna. Tror att salwar är tunikan och kameez är byxorna. Kvinnorna ska täcka så mycket som möjligt av sina former. Dom har alla möjliga olika färger på kläderna! Knallrosa eller knallgult till exempel. Mycket mönster.  Kanske lite som glittrar i mönstret i tyget. Alla kombinationer finns. Och dom matchar ofta sjalen med byxorna, så dom är i samma färg/mönster och tunikan är en färg för sig. Väldigt vackert och verkligen inte alls som hemma. Dom är ju muslimer här men inte så konservativa. De flesta av männen har till exempel inte skägg och jag har bara sett ett fåtal kvinnor i burka eller som täcker huvudet på något sätt. Men att täcka håret/huvudet är i och för sig en fråga om kultur och inte religion. 

Jag köpte som sagt tyg för att sy upp en egen salwar kameez. Skräddaren har tyget just nu och jag får den plus en klänning som jag också köpte tyg till, imorgon. Det kommer kosta 140 kronor. 

Kram på er!

Nu har jag landat...

och min hjärna har kommit ikapp och fattat var jag egentligen är nånstans. De första tiden har varit som ett blurr. Nu kan jag se klart. Skönt! 

sängsängsängsovasovasovasängsängsäng

Jag fick en himmelsäng igår. Har väntat 22 år på den! Var så avundsjuk på Louise som hade en när vi var mindre. Nu har jag en själv, wiho! Den är ju dock inte för prydnad utan för att hålla myggen borta. 

Har inte sett en enda mygga hittills men Anna har berättat att det ska komma mer och mer så småningom. Snart får ni kanske se en vacker bild med myggbett "Jag har femtio stycken bara på höger ben"... vi får väl se...

Kramkram 

bilder

Idag kom en förväntad magsjuka. Lite tråkigt, men det är absolut ingen fara med mig. 

Här är en man utanför mitt fönster som hackade i sin jord i morse. Han ska nog odla upp något.
("Det kanske låter gott"- den meningen är till Johanna...ursäkta ni som inte förstår, internt).

Jag åkte ut med en rickshaw till en affär idag.

Här är tre män som står och chillar på stan nära affären, Agora, där man kan handla liknande västerländsk mat. Köpte en påse Lays-chips (åt typ fem stycken, ska inte köpa så starka chips igen) och en flaska vatten där idag. Chauffören stod och väntade, när jag kom tillbaka åkte vi till Nordiska Klubben. Det kostade ungefär 15 kronor att åka den turen.  

Ohohhh, det var en pytteliten jordbävning precis. Jag sitter på min stol i mitt rum, kände hur det började gunga. På grund av min magsjuka tänkte jag: börjar jag bli yr och dåsig i huvudet? men det var stolen som började gunga från höger till vänster. Anna ringde och bad mig och Erik, som är hemma, ställa oss i en dörrpost. Det var lite läskigt men den gick över på en minut ungefär.

Kommentera? Javisst :)

Tyg

Jag och Anna var och köpte tyg till en klänning och en salwar kameez idag. Det kommer en skräddare hem och ska sy upp. Blir bild på dom så småningom. Tog ingen bild i affären men där fanns typ 1000000 olika tyger att välja mellan, i ALLA olika färger! Härligt!
Kram!

Det regnar...

Det har regnat en del både idag och igår. Ända sen jag var liten har jag haft en skräck för översvämningar. Så åker jag till Bangladesh liksom... 

Jag menar inte på nått sett att det på bilderna är översvämningar, men det kan bli det här. (bilder på Nordiska Klubben)

Det är nog bra att jag är här under regnperioden så blir jag förhoppningsvis av med min skräck. Kanske stöter jag på nån översvämning, kanske inte. 
Kram!

Rummet mitt!

Här är min mjuka, sköna 1.20 säng + skrivbord som redan hunnit bli lite stökigt. Handduk hänger på tork från doppet igår. 

 Badrummet. Alla här hemma har eget kopplat till sitt sovrum, väldigt skönt. Tydligen vanligt i denna delen av världen (i de rika delarna).

Garderoberna, jag har nog fyllt 0.5% av dem...tog med mig väldigt lite.

en liten bild

                                          Utsikt från fönstret i mitt sovrum! 

Overkligheternas overklighet

Hej! Nu är jag framme i Dhaka. Mitt huvud är fullt av nya intryck och jag är väldigt trött. På lördag ska jag träffa norska Tove som jobbar på slumskolan. Vet inte när jag kommer börja där, förhoppningsvis på söndag. Här i Bangladesh är det helg fredag och lördag. Anna, som jag bor med, säger att hon fortfarande inte vant sig vid det. Hon tycker fortfarande att det är konstigt att jobba på en söndag. Anna och Ebba och Erik är på jobb och i skolan nu. Jag sitter på Nordic Club där jag blev medlem igår. Jag tog cykeltaxi, rickshaw, hit. Lite läskigt första gången. Igår var jag och Anna och handlade mat och tog foton till mitt medlemsskapskort på klubben. På gatan var det fullständigt kaos. Trafiken är livsfarlig, bilar som tutar och kör överallt. Människor överallt, några som kollar nyfiket på mig.

Att ni sitter hemma och läser detta och jag sitter här i varma och förvirrande Dhaka och är den som reser ute i världen är overkligheternas overklighet. Samtidigt helt fantastiskt.


Kommentera mer än gärna så jag vet vem som läser.